Redan i mitten av 1980-talet började Stig Dingertz kämpa för en spårbunden tvärförbindelse i södra Stockholm. I år är det tio år sedan Tvärbanan stod klar och det förra trafiklandstingsrådet har utsetts till Månadens stockholmare av Stockholms stad.
– Den som tror att jag genom alla år har förordat spårväg av nostalgiska skäl tror helt fel. Helt fel! Det handlar framför allt om transportekonomi – men också om att ha visioner och våga satsa långsiktigt. Hade man bara använt samhällsekonomiska kalkyler skulle varken tunnelbanan eller Globen ha blivit byggda, säger Stig Dingertz.
– Dessutom är elektrisk spårdrift ett miljövänligare alternativ som bullrar mindre – inte minst viktigt nu när Stockholm profilerar sig som miljöhuvudstad.
Stig Dingertz föddes i Hamburg av svenska föräldrar och hann uppleva Hitlertyskland på plats innan han 1936, som tioåring, kom till Stockholm. Han blev politiskt engagerad under studietiden vid Kungliga Tekniska högskolan (KTH), där han utbildade sig till civilingenjör med skeppsbyggnadsinriktning, och gick i mitten av 1950-talet med i Högerns ungdomsförbund på Södermalm. Under det närmaste halvseklet kom han sedan att inneha ett närmast oräkneligt antal förtroendeuppdrag.
Stig Dingertz satt i landstingsfullmäktige 1968–91 och var trafiklandstingsråd 1986–88. Under närmare 35 år var han även ledamot av kommunfullmäktige i Stockholms stad, ett uppdrag han hade kvar till 1998.
På frågan om vilket politiskt uppdrag som har varit roligast tvekar han inte en sekund.
– Åren i stadens byggnadsnämnd. Jag har alltid varit road av stadsbyggnad och arkitektur och älskar gamla europeiska städer, inte minst Hamburg.
Räddade Mariaberget
Mest stolt är Stig Dingertz över den kamp han fört för att bevara stadsmiljön, inte minst på Mariaberget på Södermalm.
– På 1960-talet ville de ersätta 1700-talshusen på Hornsgatan med en låda i samma stil som Södersjukhuset. ”Riv skiten! Bygg för ljus och luft!” var den tidens motto. Men det lyckades vi sätta stopp för.
– Men jag är också stolt över att ha räddat spårtrafiken – framför allt Lidingöbanan och Roslagsbanan – och över att Tvärbanan till slut blev verklighet, säger Stig Dingertz.
Idén bakom Tvärbanan var mycket enkel, menar han i dag.
– Jag hade sett en karta med alla överblivna industrispår, bland annat på Slakthusområdet och Ulvsunda industriområde. Marken var i offentlig ägo och jag tyckte att det var bättre att använda den till något vettigt än att göra sig av med den. Tvärtrafiken har alltid varit en brist. Alla spårsystem är radiella.
Stig Dingertz gjorde detaljerade skisser och beräkningar över antalet av- och påstigande vid Gullmarsplan, i Liljeholmen och Alvik.
– Man behövde inte vara professor i transportekonomi för att haja att en tvärförbindelse skulle locka många resenärer. På den tiden fick man ju åka tunnelbana runt hela stan om man skulle ta sig från Liljeholmen till Alvik.
Med åren har Tvärbanan blivit mycket populär bland stockholmarna och också lett till minskad biltrafik och en bättre miljö i innerstaden. Ändå var Stig Dingertz från början ganska ensam om att tro på idén.
– Prognoserna talade om 10 000 resenärer per dygn på några års sikt. Det blev ganska fort 20 000 och nu närmar vi oss 50 000 resenärer, säger han, inte utan stolthet i rösten.
"Spårväg city nödvändig"
I augusti i år invigdes den första delen av Spårväg City som ska gå från Ropsten till Västra Kungsholmen.
– En alldeles utmärkt satsning! slår Stig Dingertz fast. Stadens huvudvägar skulle korkas igen om kollektivtrafiken måste samsas med all annan trafik för tid och evighet.
Vid sidan av olika chefsbefattningar inom näringslivet och alla politiska förtroendeuppdrag för Moderaterna har Stig Dingertz genom åren varit mycket engagerad i skärgårdstrafiken (han kan fortfarande alla bryggor utantill), bland annat som ordförande i Skärgårdens trafikantförening 1991–2006.
– Jag har slagits för båttrafiken. En viktig fråga har varit att få biljettsystemen mer integrerade med SL-taxan.
Han har också varit den drivande kraften bakom Leksaksmuseet, som i dag ligger på Tegelviksgatan. Själv är han storsamlare av fartygsmodeller och tennsoldater. I våningen vid Maria kyrka, där han och hustrun nu har bott i närmare 30 år, fyller hans samlingar skåp efter skåp efter skåp – soldaterna till och med i marscherande trupp.
Ett annat intresse är Stockholmiana, som han har åtskilliga hyllmeter av i sin boksamling.
Vem är vår bästa Stockholmsskildrare?
– Per Anders Fogelström. Han visar på stadens förändringar under ett par sekel.
Har du något smultronställe i Stockholm?
– I Gamla stan känner man historiens vingslag. Jag brukar gå dit och titta på den beridna högvakten. Det finns ju snart inte något liknande i hela världen.
Vilken är din favoritstadsdel?
– Södermalm. Här finns allt från 1600-talspalats över jugend till helt ny bebyggelse.
Favoritförort?
– Jag är förtjust i de småskaliga förorterna längs 12:ans spårväg mellan Alvik och Nockeby. Där är bebyggelsen varierad och man har bevarat grönskan.
Vad skulle du vilja bygga i Stockholm?
– Förbifarten. Den är absolut nödvändig! Sedan tycker jag att innerstaden kan få växa lite utåt, men vi måste skydda grönområdena österut mot skärgården. Stockholm ska växa i nordväst och sydväst.
Om du fick besök av några som aldrig har varit i Stockholm?
– Då skulle vi besöka Vasamuseet – det är helt unikt! Och Djurgården och Skansen. Sedan skulle vi ta båten till Drottningholm, åka buss till Nockebybanan och avsluta med Tvärbanan genom Gröndal och Hammarby sjöstad. Då har man fått se en stor del av Stockholm. Livrustkammaren får man inte heller missa!
Vad är allra bäst med Stockholm?
– Läget vid Mälaren och Saltsjön. Och all grönska betyder mycket. Internationellt sett är Stockholm också en enormt museität stad.
Sämst?
– Nedskräpningen och klottret.
Och framtiden för Månadens stockholmare?
– Jag håller på att katalogisera mina närmare 3 000 fartygsmodeller på detaljnivå. Det är ett tidskrävande och roligt arbete!
